Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övriga efter den stora runden stannade framför altaret
och avhörde något nytt meddelande av klockaren, smög
hon sig tillbaka för att än en gång riktigt betrakta dessa
underbara föremål.
Men när hon nu inträdde i cellen, hade hon så när
fallit huvudstupa över likkistorna, ty framställde sig
icke där hennes brinnande inbillnings foster i
förverkligad skepnad för ögonen? Nej, det var ingen synvilla,
framgycklad av solstrålarna, som lekte på den mörka
vråns spöklika konturer: där framstack verkligen ur
biktstolen ett blekt ansikte, med kapuschongen väl
uppdragen till ögonen — och stirrade ej dessa stora, svarta ögon
på henne, och svävade ej ljud över dessa läppar, ehuru
förskräckelsen hindrade henne att urskilja ,dem?
Genombävad av en besynnerlig känsla, stödde hon sig
vid dörrposten, och om hon icke varit så stark och så
skild från den nymodiga nervretlighet, vilken kommer
unga damer att svimma och få hysteriska anfall, blott
en torndyvel surrar förbi dem eller något annat i lika mån
störtande inträffar, så hade hon nu med skäl kunnat få
svindel, då munkskepnaden höjde sig allt mera och
slutligen, i Amelies tycke, reste sig till en jättes storlek.
Men nu försvann också på en gång bländverket. Hon
såg ganska klart, att det var den passageraren, som sist
ankommit till fartyget, och den förfärliga kapuschongen,
som förefallit henne så naturlig, utgjordes av ingenting
annat än mannens svarta hår, vilket, då han i sittande
ställning lutade sig framåt, nästan inneslöt hans ansikte
i ett yvigt nät, i halvmörkret snarlikt den
huvudbeklädnad, som Amelie nödvändigt velat se.
»Om jag haft den olyckan att skrämma er, så ber jag
tusen gånger om ursäkt!» sade den främmande, som nu
fullkomligt framträdde och hälsade med en bugning.
»Nej, icke ni, blott min egen inbillning skrämde mig!»
svarade Amelie och drog sig tillbaka, i det hon, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
