Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt, att skjutsgossen blivit en sådan karl. Namn
• är något, som tyvärr kan ägas gemensamt av allehanda
folk, och det var absolut avgjort, att hans nya
bekantskap var av annan ras än den från landsvägen. Ja, det
var till och med den största löjlighet, att ett ögonblick
ha uppehållit sig vid denna dåraktiga tanke. Likväl
hindrades överstelöjtnanten av någon honom själv
oförklarlig känsla, att genom en fråga till skjutsbonden skaffa
sig visshet i ett ämne, varom denne troligen kunnat lämna
bestämd underrättelse, alldenstund även han var hemma
i samma socken som gossen med det galna namnet. Men
överstelöjtnanten fann rådligast att lämna hela saken åt
fullkomlig glömska, ty »det var ändå en dum överilning!»
sade han för sig själv.
Följden av olyckshändelsen var emellertid att vagnen,
för att komma vidare, måste lagas och folk tillkallas att
återföra den upp till gården — en ganska artig kostnad.
Men, himmel, vilket missöde, då han tänkte på den
osaliga omständigheten med den beställda skjutsen!
Säkerligen komme man ej från Svarteborg förr än mot
aftonen och skulle således få betala för fyra i stället för
två hästar.
Sådant var i sanning prövande för en man med
överstelöjtnant von Dressens hetsiga lynne och tunna kassa. »Ja,
det är oförsvarligt, att man skall vara blottställd för
sådant, då man lejer en vagn och minskar sina tillgångar
med tjugu riksdaler!»
Överstelöjtnantskan, ehuru tyst, var likväl icke mindre
bekymrad. Hon tyckte, att den i sig själv så onödiga
resan börjats allt för motsträvigt att kunna slutas
lyckligt. Amelie var färdig att både skratta och gråta, ty
så illa de voro blottställda, kunde hon ej se sin fars
grimaser och löjliga utfall utan att finna dem narraktiga.
Skjutsbonden var redan avsänd att skaffa
förstärkning, då till sällskapets outsägliga lättnad en vagn syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
