Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig så gott hon kunde efter faderns vänliga rättelser, ehuru
moderns mellankomst alltid hindrade den lyckliga
utvecklingen. Om Matildas böjelse för mig den tiden] var så
allvarlig som den sedan syntes mig, vet jag ej, ty hon flydde
alltid vid min ankomst lik ett uppskrämt barn, som vet
att någon följer det med stränga ögon. Men det säkra
är, att vi troligen aldrig kommit varandra närmare, om
icke min tilltänkta svärmors död ändrat Matildas
ställning och på sätt och vis tvungit henne att återgå till sina
husliga plikter.
Så snart hon icke mera var underkastad inflytelsen
av en svag mors förvillande omdömen och meningar,
blev hon även naturligare. Sorgen böjde även hennes
sinne, och ofta, då jag fann henne gråtande och av
hennes skygga blick såg, att hon ville dölja sina känslor för
mig, nalkades jag henne på ett sätt, som borde ingiva
förtroende, och vann det även småningom. Så snart hon
märkte, att jag sysselsatte mig med henne, tycktes även
ett bemödande hos henne, att göra sig behaglig på annat
sätt än hittills, självmant infinna sig. Pianot med
tillhörande sång tystnade efter hand, och de fransyska
romanerna lämnade ofta plats åt de böcker, som jag valde
åt henne.
Så försvann sorgåret. Matilda var väl alltid ful och
något inskränkt, men hon var god och ömsint och skötte
nu flitigt sina husmoderliga bestyr. Utom dess
framskimrade icke sällan en skymt av varmare känslor för mig,
och detta bestämde mig att sluta saken genom att begära
henne av fadern. Hon blev kort därefter min hustru och
jag erhöll med henne hela Röstorp, ty min svärfar
längtade att nedlägga alla affärer.»
»Men likväl, då du icke älskade henne, var Röstorp
ingen ersättning?» anmärkte Wirén.
»Jag ansåg det heller aldrig så, ty jag gifte mig icke
av egennytta. Jag hade vid den tiden sex år varit hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
