- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
102

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iskalla skönhets fötter, vilken dittills hållit mig på ett
avstånd, värdigt en drottning, ty jag hoppades icke
osannolikt att avståndet borde minskas om hon mottog
anbudet.

Med hjärtat fullt av lågande eld flög jag till henne,
ut-göt mina känslor och fick ett knappt ja! men det var ett
ja i alla fall, och vem var sällare än jag, då hon än en gång
uttalade det, när vi knäböjde vid kullerstolen.

Nu kom dock en tid, då mina illusioner, mina i luften
tagna begrepp om Virginias höga sinne och djupa känsla
för allt skönt småningom sönderföllo till stoft, varav snart
ej det minsta grand fanns kvar. Jag slår vad, att du aldrig
sett en sådan kvinna som Virginia — skön som en vestal,
men om möjligt, kallare än marmor, ja, kallare än isen på
Alpernas spetsar. Tala om poesi, om litteratur, om dagens
nyheter, nöjen, moder, lustbarheter av alla slag, och intet
uttryck i hennes ansikte skall häntyda på, att hon fäst
intresse därvid. Sitt bredvid henne, under det ni
tillsammans ser t. ex. Hamlet, se allt vad djupast skakar
människohjärtat, se dessa kämpande passioner i vild
strid tumla om varandra, förnim den odödliga skaldens
mäktiga förmåga att gripa in i varje fiber, och hon skall
sitta så orörlig som för en porträttmålare. Beskriv
eländet i fattigdomens boningar, skildra det hur du vill, och
hon skall skicka den hjälp, hon förmår åstadkomma, men
ej visa ringaste tecken av deltagande eller smärta. Nog
av: utfundera allt vad som ligger inom mänskliga
förmågan, och du skall ej avlocka henne någon rörelse.

Det är nu halvtannat år sedan vi blevo gifta. Min
sköna hustru beundras, var hon visar sig, och hennes
lyckliga man avundas. Men se dem sitta tillsammans ett
par timmar inom deras eget hus, och ingen skall avundas
honom. Ty ehuru hon visserligen svarar både ’ja* och
’nej’ och ’ja så’, ’rätt gärna’, ’som du vill’, med flera
hävdvunna uttryck, så är det dock en avgjord omöjlig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free