Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfrun om ett glas vatten. Det går av sig självt. Hon
är allt för belåten med tystnaden att älska motsägelser.»
»Nå, på dina ord ... Vad skall jag säga Dressens att
vi samlas?»
»Vid tullbryggan på slaget sex! Tag lille gossen med
dig — sjöluften skall göra honom gott, och det skall bli
så roligt att se ’söta Ammi’ spela mamma.»
»Var icke elak!» inföll Borgenstjerna med halv ovilja.
»Jag har en liten snäll uppassaregosse, den jag antagit
här, som roar Alfred rätt bra, och hellre än . . .»
»Tyst, tyst», avbröt Wirén, »du kan vara lugn! I
närvaro av min hustru känner jag alltid liksom en dimma
lägga sig över mina ögon, ja, icke sällan över själen . . .
Men farväl nu . . . välkommen i afton!»
13-
FÖRMIDDAGSBESÖKET.
I familjen von Dressens förmak satt Amelie jämte lille
Alfred i hörnet av soffan. Det runda tebordet var draget
tätt intill dem, och Amelie uppsatte där stundligen nya
förstärkningar av korthus, soldater, gummor i fiskarbåtar,
med flera härligheter av samma slag, allt för att roa sin
lille gäst.
Klockan hade för en god stund sedan slagit tolv.
Överstelöjtnantskan kom ut från det inre rummet med
kappan på armen och hatten i hand. »Minsann om jag
kan vänta längre, kära du! Jag försummar badtimmen.»
»Ja, men om han nu kommer, medan mamma är borta?
Och ej pappa skall vara hemma heller!»
»Så är i alla fall ingen fara, lilla Amelie! Du har väl
icke blivit så ordfattig, att du ej kan underhålla honom
lika väl nu som då vi voro tillsammans på Tor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
