Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stj erna förbunde dem genom att låta lilla Alfred
kvar-stanna, ty Sofie blev »alldeles som ung på nytt med
sådant småfolk omkring sig».
Det var icke utan mycken motsträvighet å Ivars sida
som han slutligen nödgades gå in på att stanna i
förbindelse för denna opåräknade artighet. Men det hjälpte
icke att krusa sig undan, och han måste gå ensam för att
icke synas ohövlig.
Amelie hade icke yttrat ett ord varken emot eller för
saken, och kanhända var detta just skälet varför Ivar
under återvägen kände ett ännu högre missnöje för det
han givit efter och kvarlämnat sin son.
I4*
VIRGINIA. KAMMARJUNKAREN.
Klockan fem inträdde Ivar hos Wirén, vilken han,
jämte baron Lindsköld, fann sittande i yttre rummet vid
en pipa och ett glas sodavatten.
»Nå, få vi se Dressens?» frågade Wirén efter första
hälsningen.
»Jo, de tacka och infinna sig på bestämd tid.»
»Nå, det var präktigt. . . Men var har du din lilla
gosse?»
»Fru Dressen har haft den godheten att taga honom
på sin lott!» svarade Ivar i en ton, som skulle vara
likgiltig, men egentligen blev något förlägen.
Wirén smålog, utan att likväl tillåta sig någon
anmärkning, rekommenderade Ivar åt baronens omsorg och gick
in till sin hustru, för att anmäla Borgenstjernas besök.
Baron Iyindsköld var en av dessa fryntliga och trevliga
gubbar, som utgöra en vinst för varje stånd. Han var
gammal ungkarl och levde med en försvarlig förmögen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
