Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av en händelse nedkastad bland klipporna, innehåller
nog för att i gott sällskap göra den trevlig icke allenast
för en termin, utan ock för en hel sommar.»
Den gamle^vänlige mannens språksamhet avbröts av
Wirén, som utkom från förmaket och med en vänlig nick
uppmanade Borgenstjerna att träda in.
»Ivämna ej mig ensam!» sade baronen, i det han
bortlade pipan och drack ut vattenglaset. »Bäst det är, ha
vi vår charmanta kammarjunkare här, och jag har ingen
lust att underhålla mig med honom på tu man hand.»
Herrarna inträdde i förmaket.
Vid ett sybord satt fru Wirén och sydde tapisseri i
guld och silke. Hon var ett långt, smärt fruntimmer med
ett ovalt ansikte, vars klassiska skönhet erinrade om vissa
snillens mästerverk, framför vilka vi stanna med djup
beundran. Men det kunde kanske sägas, att uttrycket i de
drag, som bildhuggarens mejsel frambragt, äger mera själ
än Virginias rörelser antydde.
Under arbetet hade ett par av hennes lockar nedfallit,
så att de likt ett luftigt nät av guldskir omsvävade
kinden, men då hon uppsteg för att stel och rak besvara
Borgenstjernas hälsning, var det icke med detta lediga
behag, man ofta ser ett fint koketteri använda, som hon
kastade lockarna tillbaka, utan helt simpelt med en
hastig skakning på huvudet.
»Se här, bästa Virginia, ser du Borgenstj erna, min
äldsta vän. Du skall visst med nöje mottaga honom som
en vinst för vår lilla krets.»
»Helt säkert!» sade Virginia, i det hon neg på ett sätt,
varvid icke ens den finaste granskare skulle märkt, att
hennes kropp rörde sig åt höger eller vänster.
Borgenstjerna yttrade något, men ganska obetydligt,
om lyckan att så opåräknat träffa sin vän och finna honom
gift, en hövlighet, den Virginia besvarade med ett knappt
märkligt öppnande av läpparna, vilket kunde antagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
