Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
presenterar för Ivar! Det är den värde kammarjunkaren
von Gösse. På ett par höga spindelben vilade en mage
i storlek och omfång liknande en helankare. Häröver
höjde sig det tre tum långa livet och så i ordningen det platta
bröstet, de famnsbreda axlarna, den tranlika halsen och
sist det stora huvudet med sitt runda välmående ansikte,
vilket ingalunda var fult, men tydligen uttryckte en hög
grad av dum inbilskhet.
Kammar junkaren var klädd på det mest sprättaktiga
sätt. Håret, doftande av pomada, låg i behagliga
vrid-ningar kring den röda fuktiga pannan; och den oviga
ledighet, varmed han vid inträdandet i ett sällskap
bugade sig, var så oefterhärmlig, att väl aldrig några
kaeding-ska frackskört gjort mera uppseende än de, som kysste
varandra i von Gösses trubbvinkliga knäveck.
»Ett gudomligt infall, mina herrar! Jag är också idel
förtjusning, och på min ära, någon sultan sitter stoltare
i sitt harem, än jag i en slup med fruntimmer. Leve
fruntimren! De äro ändå kronan på våra nöjen.
»Alltför bra», inföll baronen, »men jag hoppas, att herr
kammar junkaren ursäktar, om jag och dessa herrar
fritaga oss från beskyllningen eller äran att tillhöra genus
femininum, och vi ärna likväl deltaga i förlustelsen.»
»Om förlåtelse, herr baron, jag talar gärna figurligt»
(’Jag gör detsamma!’ tänkte baronen) »och menade
ingenting vidare, än att jag ej ärnar se annat än den bättre
delen av lasten . . . Men, min bäste assessor, är ni
verkligen säker, att fröken von Dressen kommer med?»
»Fullkomligt säker! Jag lät genom tredje man ge henne
en vink om att hennes tillbedjare från gårdagen ärnade
hedra sällskapet med sin närvaro, och då . . . Men det
anstår mig icke att yttra något vidare.»
»Åh jo, varför icke? Var så obligeant — vi äro ju bara
några karlar! Dessutom, för att vara uppriktig, märkte
jag redan i går, att min hyllning åtminstone tåldes.»
8 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
