Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fladdrande som ett sprisegel och med ena handen
hållande i hattskygget, som varje ögonblick hotade att göra
överhalning, sedan slöjan kastat sig långs nedåt ryggen,
och nickande bekant till höger och vänster, ropade hon:
»Ursäkta att jag uppehåller er, mitt herrskap! Men jag
ärnade mig just till min lilla söta fru Wirén på en liten
visit. Ja, jag riktigt skäms, att jag ej förr haft det nöjet
att uppfylla mitt löfte, men man är så fasligt upptagen!
Herrskapet ärnar sig ut, ser jag, och efter jag då får det
nöjet i alla fall att se min lilla fru Wirén, så skall jag, om
herrskapet tillåter, göra sällskap.»
Och härvid satte sig mamsell Nyqvist i gång och var
den första i båten, där hon utan försyn intog den plats,
varöver kammarjunkaren von Gösse utbrett sin kappa.
Men denne, långt ifrån att finna sig i sitt öde, hoppade
efter och bad om ursäkt, att kappan var ditlagd för en
annan dam och att han tyvärr icke hade flera överplagg
med sig.
»Men jag kan omöjligt sitta med min sidenkappa på
de här bänkarna, det hoppas jag att kammar junkaren
är nog kavaljer att inse!» sade mamsell Nyqvist stucken
och gjorde ingen min av att lämna sin plats.
»Ja, men, min nådiga, ni måste likväl inse att. . .»
Härvid fick von Gösse, som i lutande ställning intagit
tvenne bänkar, så att han vilade med en fot på vardera,
en sådan stöt av Wirén, vilken hjälpte överstelöjtnantskan
ombord, att han på huvudet kom ned mellan bänken och
mamsell Nyqvists fötter.
»Gud, mina liktornar — jag tror ni krossat dem!» Den
gamla damen skrek häftigt till av smärta, men satte sig
desto fastare i ordning på kappan.
Röd i ansiktet och vresig kom Gösse åter på benen.
»Man knuffas ej på det sättet, då man vill fram!» sade
han till Wirén och sökte att med sin stora silkesnäsduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
