Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ridderligt sagt och handlat, herr kammarjunkare!»
utropade Wirén skrattande.
Då man uppstigit, för att en stund promenera i den
förfallna trädgården, passade von Gösse på och bjöd
hastigt sin arm åt Amelie. Ett befallande, nästan barskt
ögonkast från pappa underrättade henne, att hon icke
för tredje gången finge slingra sig undan.
Med en högst motspänstig känsla lade hon då ett par
fingrar på kammarjunkarens arm, och emedan Alfred,
som tröttnat, bars i faderns famn, fanns ingen, mod vilken
hon nu kunde sysselsätta sig.
Förtjust att tillfället äntligen var honom gynnande,
uppslog von Gösse hela sitt inbillade förråd av
beleven-het och kvickhet. Han smickrade sig med att underhålla
Amelie på bästa vis, och då han verkligen lyckades att
avlocka henne ett hjärtligt skratt, emedan hon icke levat
nog med »i världen» för att ha lärt sig att på ett »fint sätt»
dölja sina intryck, växte Gösses mod och han var redan
beredd att rycka fram med förtruppen till en stundande
kärleksförklaring, då baronen slöt sig till Amelies andra
sida och genom ett vidlyftigt tal om utsikten från höjden
av berget fick hela hennes uppmärksamhet och
tacksamhet till på köpet.
»En annan gång», yttrade han, »om fröken vill förtro
sig åt min omsorg, skola vi fiska på egen hand, och då
skall jag ledsaga er upp på berget, vilket nu blir för sent,
ty daggen faller redan i gräset och det torde vara tid att
återvända.»
Häruti instämde, vid tillfrågan, de bägge fruarna, och
mamsell Nyqvist, som nu tagit överstelöjtnanten helt och
hållet på sin del och så där händelsevis hans arm, den
hon sedan var för klok att släppa, röstade även för
återtåg, ty hennes liktornar värkte ännu och gikten var för
gruvlig, ja den var nästan värre än den, som besvärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
