Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes goda vän änkegrevinnan P., i vars societet hon
med mycken artighet erbjöd sig att införa
överstelöjtnanten och hans familj.
Slutligen steg man åter i båten, där Alfred, som nu
hade ont i huvudet, ideligen kinkade efter Ammi.
»Ack, min gud, så het din panna brinner, lilla Alfred!»
sade Amelie och tog honom in i sin kappa, för att skydda
honom för aftonkylan och dimman, vilken uppsteg från
sjön. Lika mycket av egen böjelse som av begär att befria
henne från den efterhängsna kammarjunkaren, tog
Borgenst j erna plats bredvid Amelie, och någon djupt
ingripande känsla lät honom glömma hela sin omgivning.
Han hörde icke von Gösses ånyo livade tunga eller
»Ny-qvistskans» eviga historier: han tänkte blott, han kände
blott. Han såg blott Amelie, där hon satt med hans barn
i sin famn, han såg hennes oro och hörde hennes röst helt
sakta viska slutet av den vackra sagan, som blev
avbruten på förmiddagen. Om det icke varit nödvändigt för
Alfreds hälsa att snart komma hem, skulle han velat
sitta sålunda i den gungande båten en hel evighet.
Aftonhimlens lysande färgton speglade sig i havets djup: det
var bilden av den himmel, som, åtminstone för stunden,
välvde sig inom honom. Molnen förgylldes ju även där
— skillnaden var blott den, att en uppgående sol där
utspred sina värmande strålar.
Borgenstjerna avbröts i sina drömmar av fru von
Dressen, som uppmanade Amelie att lämna Alfred åt
henne.
»Nej, jag försäkrar mamma, att jag icke är det
ringaste trött!» svarade Amelie, och nu först erinrade sig
Borgenstjerna, att han varken tackat Amelie för hennes
besvär eller ens kommit att tänka på, att hon skulle
tröttna.
Brydd över att så länge hava suttit tyst, böjde han
sig ned över gossen, men hans läppar kommo därvid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
