- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
125

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beröra Amelies bara hand, som hon höll över Alfreds
panna. Det halvdunkel, vari såväl båten som sällskapet
var insvept, hindrade det senare att märka denna helt
och hållet tillfälliga händelse. Men Borgenstjerna kände
den, kände dess verkan i sin själ, i sitt hjärta — och utan
att yttra ett ord, drog han sig tillbaka.

Amelies känsla var egentligen endast förvåning. Hon
hade väl en obestämd önskan att behaga Borgenstjerna,
men så snart hon kom i någon närmare beröring med
honom, kände hon liksom ett visst tvång. Hon kunde
ej vara så fri och vänlig mot honom som mot andra, och
därför var hon också hjärtligt glad, då båten lade till
vid bryggan och sällskapet under ömsesidigt
komplimen-terande åtskildes.

Överstelöjtnantskan tog sin egen schal och svepte den
omkring den sovande gossen, i det hon ur Amelies armar
lämnade honom i faderns, innerligt önskande att ej få
höra det hennes lilla gunstling vore sjuk i morgon.

Med en hastig bugning avlägsnade sig Borgenstjerna,
hårt tryckande barnet intill sig.

Kammarjunkaren åtföljde överstelöjtnantens familj,
och baron Iyindsköld åtog sig tvånget att föra mamsell
Nyqvist till hennes lyckligtvis icke långt bort belägna
hem.

Då von Gösse, nu alldeles över sig kär, nödgades
försaka nöjet att längre se sitt hjärtas utkorade, utbad han
sig av överstelöjtnanten att få äran besöka honom och
bjöd honom tillika på den frukost, som han ärnade giva
följande morgonen.

Men Amelie tackade Gud, då hon äntligen fick
nedlägga huvudet på sitt örngott. Och efter en noggrann
genomgång i minnet av dagens händelser, fanns där ingen
annan klar bild än lilla Alfreds och — en skymt av hans
far.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free