- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
131

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är ganska ledsamt!» sade Virginia, men sydde
oavbrutet.

»Ännu kunde han lätt flyttas, om . . .»

»Vart?» frågade hon med ett så isande uttryck av
likgiltighet, att Wirén utan vidare tidspillan tog hatten och
avlägsnade sig.

Genom en omväg kom han förbi det hus, där
kammar-junkaren höll sin frukost, styrde rakt över bron, tog av
åt höger och gick till överstelöjtnant Dressens bostad.

På hans raska knackning svarade ett välljudande:
»Stig in!» Och genast befann han sig mitt emot den
vänliga fru Dressen, vilken, nyligen hemkommen från badet,
knappt hunnit få de våta flätorna dolda under mössan.

Wirén ursäktade sin djärvhet att kanske komma
olägligt.

Fru Dressen urskuldade sin bristande toalett. Och så,
under ömsesidiga ursäkter, kom man att taga plats, då
det blev bättre.

»Jag trodde, att herrarna voro tillsammans i dag på
kammarjunkarens frukost.»

»Jag har varit där men lämnade den innan dess början
för att se om vår vän Borgenstjerna.»

»Ack ja, jag är också hjärtligt bedrövad på herr
Borgenst jernas vägnar. Han tycks älska sin son så innerligt,
att man lätt kan föreställa sig huru han nu skall lida. Han
såg nog sorgbunden ut redan förut.»

»Ja, min nådigaste har rätt i det, att en djup
sorgbundenhet alltid ligger utbredd över hans vackra drag,
och kanhända är det just denna som gör att man
intresserar sig så mycket för honom. Visst är att en anstrykning
av melankoli alltid vilat över hans ansikte ... Jag har
känt honom sedan 1814.»

»Sedan 1814!» inföll fru Dressen livligt. »Var uppehöll
han sig då?»

»I Uddevalla ... Hans tidigare öden tror jag mig icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free