Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medfödda stoltheten, och han led av ett slags kval, det
mången torde hava känt bättre än det låter beskriva
sig. Nog av: det förekom honom ofta som om hans adliga
namn, i skärande motsats till det förflutna, liksom
hånande dess erinringar, tryckte honom med oförklarlig
tyngd, en tyngd, från vilken han ville befria sig, ty han
visste sig ej äga erforderliga egenskaper att åter höja det
ur den massa av stoft, som länge tyngt dess vapensköld.
Ivar älskade ej yttre glans, ej makt och ära, som
grundade sig på andra anspråk än medborgerliga förtjänster
och inre värde, han hatade icke adeln, från vilken han
var att anse som ett lösryckt skott utan rot och hägn av
moderträdet, men det förekom honom liksom skottet
skulle skjuta upp och bära sig bättre, om det rent av
omplanterades i en annan jordmån.
Det var likväl icke i afton som dessa så ofta gjorda
betraktelser trängde sig på honom. Hans tankar välvde
sig nu omkring den skatt, som han lämnat att vårdas av
de tvenne kvinnliga varelser, till vilka han så innerligt
kände sig dragen. Under loppet av eftermiddagen hade
gossen varit bättre, och Borgenstjerna hade för knappt
ett par timmar sedan sett honom i lugn och stilla sömn.
Likväl hade en aldrig vilande oro nu dragit honom ut,
och sedan han en stund låtit nattkylan fläkta sin
dimmiga andedräkt över ansiktet, steg han, nästan utan att
veta det, uppför de branta klippor, vilka förena
Strömsdalen med de så kalla Slotterbergen. Han kom ned vid
kvarndammen, gick över spången, som här var slagen
över älven, och befann sig, utan att hava övertänkt
målet, åter på norra sidan, där han stannade framför det
hus, där överstelöjtnant von Dressens hade sina rum.
Han såg det matta ljuset skimra i yttre rummet och
tyckte sig bakom gardinen urskilja en skugga, som rörde
sig av och an. »De ha flyttat honom!» tänkte han. Han
har varit orolig och stört Ammis sömn: hon var väl trött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
