- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
149

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då häftiga ljud, liknande skratt, läto höra sig och tycktes
liksom uppfordra hans hela värdighet till försvar: »Jag
hoppas att herrarna ej roa sig på min bekostnad?»

»Nej, vi ha gråtit på den i stället», sade en munter
löjtnant, som trängt sig helt nära den tragiska händelsens
hjälte, »idel champagnetårar, min bror ... Jag och en till
av dina intima vänner hastade, strax efter sedan vi fått
höra ditt snöpliga slut, till dina rum och övertalade din
betjänt med de mest förledande skäl att släppa oss in.
Och vad sedan passerade, det lämna vi åt dina tomma
buteljer att skvallra om.»

Då saken tog denna vändning, skrattade von Gösse
också, men ville likväl veta huru man kunnat falla på
den tokiga tanken att han, som så hjärtligt älskade livet,
skulle hava begått ett självmord.

»Därom vill jag tala med dig i förtroende!» sade
löjtnanten och drog kammarjunkaren med sig. »Här har helt
oförmodat kommit ett högst ledsamt rykte i omlopp. Det
säges, att du på förmiddagen skall hava friat till fröken
Dressen och fått korgen, varefter du av förtvivlan — du
förstår . . .»

»Det är skändligt det är ärerörigt, att utsprida sådant»,
utbrast von Gösse halft gråtande, »att göra mig till ett
åtlöje i var mans mun! Jag skulle ha friat — jo, tusan
ock, det har icke kommit så långt! Överstelöjtnanten vill
ju låna penningar av mig. Herre gud, sådana historier!
Man skall skratta åt mig . . . och Amelie, min gudomliga
Amelie, ger säkert aldrig mera det minsta tecken av yn-.
nest åt en man, vars hyllning av hennes odödliga behag
blivit ett talämne över allt. . . Råd mig, min bäste vän,
du som militär och kännare av dylika angelägenheter,
vad bör jag göra?»

Löjtnanten, vilken i närvarande stund befann sig vid
slutet av sin egen badtermin, men såg sig kvarhållen i brist
av penningar, var just sinnad att antingen genom lån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free