- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
154

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oordnat omkring huvudet. Läpparna rörde sig ej till
några frågor, men blicken mot sjukrummet gjorde dem
tydliga nog.

»Han slumrar!» sade fru Dressen. »Men herr
Borgenst j erna själv har visst icke sovit. . . var i guds namn har
herrn varit sedan i morse?»

»Jag har varit uppåt fjällen. Jag insåg att det skulle
bli mig omöjligt att sova, och därför valde jag hellre att
andas frisk luft.»

Överstelöjtnantskan rörde sakta på huvudet. Det låg
en öm förebråelse i denna rörelse.

Utan att svara gick Borgenstjerna med den frihet,
var vid han blivit van, in i det inre rummet.

På sin lilla bädd låg Alfred med halvslutna ögon och
tungt arbetande bröst. De nedtyngda ögonlocken och
den insjunkna hakan förkunnade, att döden snart
väntade sitt späda offer. Vid ena sidan av sängen låg gamla
Diana, trogen på sin vakt, och vid den andra satt Amelie
med huvudet lutat över det henne så kärt blivna barnet,
som med en så innerlig kärlek fäst sig vid henne.

Borgenstjerna gick fram, till sin sons läger och tog
hans hand.

»Den har redan börjat kallna!» viskade han och såg
på Amelie med obeskrivlig ångest.

Hon hade icke något svar för hans smärta, men tåren,
som nedföll på Alfreds panna, tydde för den sörjande
fadern, att ett hjärta fanns, som förstod hans. Denna
visshet var dock ej mäktig nog att stilla den bävan, som
tyngde på hans själ. Själv hade han med outsäglig ömhet
vårdat sitt barn, uppdragit det vid sitt hjärta och genom
dess kärlek känt livet mindre tomt — och nu skulle även
detta sista band brista.

Medan Borgenstjerna var försänkt i smärtfull tystnad,
krafsade Diana på hans fötter. Han böjde sig ned och
strök med handen över hennes huvud, i det han helt sakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free