- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
155

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sade: »Även du, stackars Diana, går snart bort, och här
står jag ensam, tiggande en medlidsam hjälp av
främlingar.»

»Kalla oss icke så!» bad Amelie i ljuv, nästan bedjande
ton. »Lille Alfred ansåg icke mamma och mig som
främmande.»

»Ammi, snälla Ammi», svävade det sakta över
gossens läppar, »jag vill dricka!»

Hon läskade honom och kunde ej avhålla sig att fråga:
»Håller du ej av Ammi, söta Alfred?»

»Jo, mycket, mycket.»

Borgenstjerna böjde sig djupare ned: »Pappa också,
Alfred lille, pappa också?» och hans röst darrade. Mannen
var nu vek som ett barn.

»Ja, pappa också . . . min snälla pappa och min snälla
Ammi, som berättar mig så vackra sagor om små Guds
änglar i himlen!»

En tår nedföll från Ivars öga. Sedan satt han tyst.
Men Amelie lämnade rummet.

Långsamt framskred dagen. Tre gånger var assessorn
där för att övertala Borgenstjerna att lämna sin plats,
men alla försök därtill voro fåfänga. Då han för fjärde
gången, klockan halv tio på aftonen, åter hörde åt, kom
Borgenstjerna mot honom och sade i onaturligt lugn ton:
»Nu kan jag följa dig — men på natten gå vi tillbaka att
hämta Alfred hem till mig.»

Tigande tryckte assessorn hans hand, och
Borgenstjerna vände sig till fru Dressen. Han ville tacka henne,
henne, som med så mycken försakelse av nattro och
bekvämlighet skött och troget vårdat hans barn, men ord
fattades honom: han kunde blott se på henne. Ögonens
språk är likväl ofta vältaligare än läpparnas.

Mot daggryningen fördes den lille till det svala rum,
bildat av granris och löv, som Wirén i hast låtit
tillreda i en vid bukten belägen sjöbod och där den friska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free