- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
174

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mjuk, men likväl fast ton: »Ingen smärta kan vara
bittrare än den att göra pappa ont, men det är omöjligt, att
jag kan handla på annat sätt, då det gäller
kammarjun-karen. Vi fruntimmer ha ju dessutom icke mer än en
enda rättighet, den att bortgiva vårt hjärta — att beröva
oss den, vore grymt, och om det kommer i fråga, så bör
pappa ej undra på att jag försvarar den!»

»Gå ned, gå ifrån mig», sade överstelöjtnanten med
blossande vrede, »och gläd dig däråt, att din far är
skyldig en större summa, än han kan betala åt samma
person du förkastar! Njut även av den bittra känsla jag
måste erfara vid att avslå en mans anbud, som
ädelmodigt bistod mig på en främmande ort och till vilken jag
icke ens med det avslag, du så oförståndigt påyrkar, kan
återsända hans penningar.»

»Kära pappa, om jag vågade», sade Amelie och
närmade sig dröjande, »om jag vågade säga min tanke, så
vore det att, även om pappa hade den summa inne,
vilken von Gösse har att fordra, det vid närvarande
tillfälle ej skulle vara rätt grannlaga att översända den.»

»Jaså, du till och med anser det tillständigt att giva
din far råd! Men gå — jag vill icke se dig förrän du bättre
övertänkt vad din dotterliga plikt tillkommer.»

Väl vetande att det i närvarande stund var omöjligt
att blidka sin far, gick Amelie ned och tackade Gud, att
hon vunnit vad hon vunnit. Hennes beslutsamhet hade
ju tydligt gjort intryck på pappa, och hon dröjde icke utan
skäl vid den sannolika förmodan, att han slutligen skulle
uppgiva hela förslaget med von Gösse.

Å andra sidan funderade hon mycket på huru hon
kunde ställa till att anskaffa åt fadern den ifrågavarande
penningsumman, för vars erhållande hon ej ansåg någon
uppoffring stor nog, och kom därvid att erinra sig det
hon hört omtalas, att ett stycke från Tunefors en gammal
herre bodde, om vilken folket sade att han var mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free