- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
178

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter en god timmes färd till en liten slätt, på vars höjd
en grå byggnad låg. Det var Högen.

Nöjd att se sig vid målet, påskyndade hon sin gång
och stod snart vid förstugudörren, på vilken hon lät sina
små fingrar göra en vidlyftig rund, innan de förnyade
knackningarna hördes innanföre, där en hammares täta
slag förtogo ljudet. Äntligen upplåstes dörren av en
gammal piga, vilken steg något förvånad tillbaka vid det
ovanliga besöket. Som dörren emellertid nu en gång var
öppen, gick Amelie in och trädde fram till bordet, där
en man av hög ålder sysselsatte sig med att inslå en kil
för att genom den sammanhålla den spruckna skivan.

Gubbens slitna rock, jämte osnyggheten i rummet och
det alltför skrala bohaget, ingav alldeles icke den
föreställningen att här träffa någon välmåga.

Då Amelie nalkades, sköt gubben nattmössan litet på
sned, bortlade hammaren och reste sig på ett sätt, som
icke var utan en viss artighet, ehuru det skulle varit
svårt att säga varuti den egentligen bestod, ty hans grå
ögon blickade skarpt på den besökande, och över hans
bruna, skrynklade panna låg ingen enda strimma, som
kunde kallas ljus. Likväl var i hans ställning något, som
ingav Amelie den vissheten, att han icke skulle bemöta
henne ohövligt.

»Jag har ett ärende till herr Broger!» sade hon med
sin milda vänliga röst, vilken, om den ej var någon
näk-tergalsstämma, likväl utgjorde en synnerligen behaglig
organ.

»Varom då?» frågade den gamle herrn, och i det han
tillvinkade sin trotjänarinna att avlägsna sig, pekade
han med handen på en stol vid andra sidan av bordet.

Amelie torkade undan med sin näsduk några
ostkanter och brödbitar, som blivit kvar efter frukosten, och
satte sig sedan, i det hon övertänkte sättet att framställa
sin önskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free