Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du får ej följa mig längre!» menade Amelie.
»Härnäst jag kommer till dig, skall jag se på din dräll, som
jag nu glömde . . . har du mycket kvar?»
»Nej, du kan aldrig tro huru snällt det gått, för Lamm
har spolat åt mig och mamma har klistrat och bytt
trådarna, och pappa har nystat väften. Herre Gud, när en
skall gifta sig, så vill alla händer vara med! Det vore gott,
att du också finge en så bra man som Lamm är.»
»Det fägnar mig, att drällen blir vacker», inföll Amelie.
»God natt nu, söta Mina, hälsa hem och var ej ond på
mig för det att jag ej fullt förmår uppskatta din
fästmans förtjänster!»
»Åh, det betyder ingenting — jag tycker så mycket
mera om honom själv . . . Nå, god natt, Amelie . . . Glöm
bara inte min brudnäsduk, som du lovade brodera.»
Nickande och leende skildes flickorna åt. Och sedan
Amelie en liten stund fortsatt att betrakta höstens rika
färgskiftning, vilken brokigt avstack mot den
svartnande marken, hastade hon hem med sin skatt och sitt lätta
glada hjärta, klappande av sällhet vid tanken på den
överraskning, som hon skulle bereda sin far.
4-
BREV FRÅN BORGENSTJERNA TILL ASSESSOR
WIRÉN.
Nej, det är icke möjligt, att du allvarsamt kan harmas
över en sak så naturlig som den, att jag önskar och älskar
ensligheten. För att dessutom vara så öppenhjärtig som
det ägnar vänner, vill jag säga dig att jag icke riktigt
trivdes i ditt hus. Det kan låta besynnerligt, men, tro
mig, så mörkt och tungt mitt eget sinne än är, lider jag
likväl av att känna den isiga frostnatt, som din hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
