- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
186

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blir alltid ofullkomligt, och tyvärr är det väl av denna
orsak som jag med ståndaktighet kan fördraga vad jag
ej förmår ändra, likväl utan kraft att giva mitt lynne, mitt
väsende, mitt liv en annan riktning.

»Varöver», frågar du mig i ditt senaste brev, »varöver
grubblar du? Med tillfredsställelsen över att själv ha
framdragit dig ur det mörker, som omgav dina första
ungdomsår, att själv ha bildat ditt förstånd och utvidgat
dina kunskaper, att genom egna strävanden ha skaffat
dig ett aktat namn och en oberoende ställning i
samhället och äntligen att fritt kunna göra ett val efter hjärtats
smak . . . vad återstår då att grubbla över?»

Wirén, min vän, har det någonsin fallit dig in att fråga
strömmen, varför han icke bemödar sig att taga en annan
kosa, än den flodbädden med sina stränder en gång för
honom utstakat?

Gör det, och hans oavbrutna, entoniga ilande åt samma
håll skall svara dig, att naturens eviga lagar så bestämt
hans bana.

Du kan säga mig att en vulkanisk omstörtning kan
ändra hans läge, kan rubba det helt och hållet och driva
honom till att sammanlänka sig med sådana vatten, i
vilka icke ens strömdrag finnas. Allt väl och sant, men
en omstörtning gör mera sällan gott än ont, åtminstone i
enskilta livet.

Jag älskar icke att arbeta mot strömmen av mitt eget
lynne, ty jag vet på förhand, att detta arbete blev
otacksamt.

Tro nu bara icke, att det är avund eller
missbelåtenhet att ej kunna överhoppa det svalg, som skiljer mig
från den punkt, på vilken mina förfäder en gång stodo.
Nej, jag är så långt ifrån att erfara denna känsla, att jag
umgås med tanken att ännu mera utvidga svalget. Och
om jag någonsin kunde besluta mig att erbjuda min hand
åt en högmodig adelsmans dotter, skulle första provet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free