- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
187

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av hennes tillgivenhet bliva, att hon med nöje nedginge
i det stånd, vari jag ärnar stadfästa mig. . . Men mera
härom framdeles.

Nu kalla mig mina göromål. Du bör veta, att det
endast är i min kammares ensamhet eller i sällskapslivet,
där ett oroande buller omgiver mig, som jag är en
drömmare. Omgiven av mitt folk, i full verksamhet för min
egendom och mitt garveri, är jag ej samma människa:
åtminstone är jag då fullt vaken. Och om jag också icke
känner en fullkomligt lugn tillfredsställelse under arbetet,
så förminskas dock den annars beständiga tomheten, och
i verksamhet är mitt egentliga liv.

Farväl nu, hedersbror! Hälsa vördnadsfullt din fru
och förlåt, att jag föredrar att tillbringa julen vid min
egen härd. Röstorp är visst ensligt under vintern, men
min svårmodighet tilltager bestämt, då jag känner mig
i närheten av din hustru. Vore denna kvinna mindre skön,
skulle hennes flegma förmodligen vara mindre
avskräckande. Och vore icke du en av dessa lyckligt lottade
varelser, som vår Herre skapat vid något särskilt ljust och
gynsamt ögonblick, då en gladare och varmare sol lyste
över livets skumma dag, så skulle jag tycka, att du vore
den beklagansvärdaste av äkta män. Men ditt lynnes
friskhet gör, att du ser din belägenhet vida mindre mörk
än jag.

Om Dressens har jag icke haft några underrättelser.
Jag kan ej redogöra för vilken obegriplig och mäktig
känsla som avhållit mig från att skriva och förklara dem
den tacksamhet, som jag nu och alltid skall känna. Det
är ett drag, som icke hedrar mitt hjärta, och likväl — jag
ville önska, att jag ej följt dig hem . . . Men än en gång
farväl! Iyåt snart höra av dig, beder

din vänfaste

Ivar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free