Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vår Herre skapat vid något särskilt ljust och
gynnsamt ögonblick, då en gladare och varmare sol lyste
över livets skumma dag, så skulle jag tycka, att du vore
den beklagansvärdaste av äkta männer ...» Här föll
den lilla kniven, varmed hon veckade, ned på golvet, och
då jag böjde mig ned för att upptaga den, varseblev jag
två lika märkvärdiga som ovanliga ämnen till förundran
och eftertanke: mitt krås hade fått en rispa genom den
tankspriddhet, varmed hon fört kniven, och en fläck —
fläcken var av en tår, som droppat från hennes öga.
Så otroligt detta än kan förefalla dig, är det likväl
sant. Men vad förorsakade denna rörelse? Sårad stolthet
eller den första kännedomen om sitt eget väsende,
föranledd av den häftighet, varmed bindeln rycktes från
hennes ögon . . . eller? Ett tredje givs, men det vill jag
icke nämna, ty det gränsar till det omöjliga, — och
bevare mig gud från en tanke, vilken måhända, ja, helt
säkert vore den största orättvisa! Nog av: de tecken,
som jag nämnt, förefunnos verkligen, och man kan antaga
att hon måste högt värdera den, vars yttrade tanke om
henne så fullkomligt förmått rubba henne ur sin vanliga
steninfattning.
»Virginia», sade jag innerligt, »det plågar dig
outsägligt att min bäste vän med sådan motvilja avslår en
bjudning till vårt hus och att han i sådana uttryck talar om
min hustru. . . har jag rätt?»
»Du har det!» svarade hon tyst och saktmodigt. . .
»Men, Wirén, jag visste ej att du ansågs så olycklig. Jag
visste ej heller att jag var så olik andra kvinnor — jag
rår ej därför.»
Så mycket har hon ännu aldrig talat på en gång, och
i allt vad hon tillsammans sagt under de två år vi varit
gifta låg ej så mycken känsla som i denna enkla förklaring.
»Min Virginia, om du ännu känner någon kyla i ditt
hjärta, så värm dig vid mitt!» sade jag lycklig, ja lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
