Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare än jag någonsin varit. »Värm dig vid mitt hjärta,
Virginia!» Jag slöt henne hårt i min famn.
En häftig darrning skakade hennes kropp. Hon gjorde
sig lös. »Icke nu, icke nu!» sade hon med ett uttryck av
märkbar ångest. »Jag måste först tänka på egen hand . . .
Låt mig gå!»
Jag ville ej mot hennes vilja kvarhålla henne. Men
ännu aldrig längtade jag så efter aftonmåltiden som denna
kväll — ty först då skulle jag återse henne. Äntligen
kom kallelse till mattimmen, och då jag med mina
skrivare inträdde i salen, var hon redan där. Hon stod vid
översta fönstret, rak och kall som vanligt; men då jag
närmade mig, svävade ett fint, ehuru snart försvinnande
småleende över hennes läppar. O, om du kunde begripa
huru förtjusande hon är, då man ser något tecken av
känsla liva hennes sköna drag! Ja, jag känner att jag
ännu efter två år kunde bli kär på nytt, kärare än
någonsin, kär ända till galenskap i — min egen hustru.
Men så är Virginia icke heller som andra kvinnor.
Det ligger något på en gång frånstötande, avkylande
och ändå retande och hänförande i denna ovanliga
blandning av liv och död. Och att en gång tänka mig henne
med värma och känslor kan jag av ovana knappt fatta.
Då vi blivit ensamma om aftonen, var hon själv den
första att häntyda på dagens händelser: »Wirén, jag har
en godhet att utbedja mig av dig.»
»Säg det, min dyraste! Skall jag hals över huvud resa
till Röstorp och med ondo eller godo föra hit
Borgen-stjerna, så att han må avbedja sitt fel?»
Vid detta skämtsamma förslag, dikterat av min
uppbrusande känsla, såg jag en sky mörkare än alla de rosor,
varvid en kvinnas rodnande kind hittills blivit liknad,
sväva däröver för att sedan lämna rum åt den största
blekhet. Hon rörde handen med ett tecken av smärtsam
ovilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
