Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelsen om Virginias underbara rörelse vid
åhörandet av hans brev väckte känslor, vilka icke lätt läto
reda eller förklara sig. Han kunde ej undgå att förstå
syftningen av Wiréns uttryck, hur dunkel den än var.
Men om det ock å ena sidan var en hugnad att höra det
något, vad det vara måtte, satt liv i bilden, blev det
kanhända å den andra en dödssynd att tänka vad hennes
make vågat tänka. Vid blotta föreställningen härom steg
blodet åt Borgenstjernas huvud: det nästan svindlade,
då han försökte att kasta en blick ned i kvinnohjärtats
djup, ty kunde Virginia, vars utseende var så kyskt och
kallt som en vestals, kunde hon i sitt hjärta inrymma
bilden av en annan man än hennes make, vad kunde man ej
då vänta av de övriga?»
Endast ett hopp återstod härvid för Borgenstjerna. Han
kände Wiréns häftighet och den obegripliga lätthet,
varmed denne mottog intryck, vilka, åtminstone denna gång,
sedda i annan dager, troligen skulle mista den
färgskiftning, som de nu tycktes äga. På denna förmodan stödde
han sin övertygelse, att ett grovt misstag förvillat Wirén
och föranlett de hänsyftningar som han halvt om halvt
tillåtit sig.
Emellertid blev slutföljden, att Virginia av eftertanke
eller någon känsla, vars dolda orsaker icke kunde fattas,
väckts upp ur sin slöhet. Och då detta var den mest
önskvärda händelse, han för sin väns lycka kunde tänka sig,
menade han, att allt det övriga finge lämnas åt dens
prövning, som djupare skådar ned i hjärtat än människan
förmår.
Sedan han kommit så långt i sina betraktelser,
fortsatte han brevet och fann nu en hel hop saker, som han
för egen del behövde tänka över. Kammarjunkarens brev
avlockade honom ett flyktigt leende, men Wiréns
hjärtligt välmenande beställsamhet att inblanda sig och baron
Lindsköld i saken väckte hans högsta obehag, ty det bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
