Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon står nu, efter min tanke, på en punkt, där det
förnämligast ankommer på dig att draga himlen eller
avgrunden ned i hennes hjärta. Varje ord mera vore både
onödigt och obehörigt.»
7-
DEN VIKTIGE KALVEN.
Då Amelie återvände från den beskickning, hennes
barnsliga kärlek ålagt henne, och lugn och glad inträdde
i salen, fann hon sin mor ensam, tyst och tankfull lutad
över arbetet.
»Har pappa varit nere?» frågade Amelie.
»Ja, i middags.»
»Är han ond ännu, mamma lilla?»
»Det kan jag icke säga, mitt barn, men det
förekommer mig som om han redan ångrat den foglighet, han på
morgonen visade, och det säkra är att han redan avsänt
svaret.»
»Det var gruvligt brådskande!» inföll Amelie. »Jag vet
icke vad vi därutav kunna sluta, men jag tycker att vi
gärna kunna taga för avgjort, efter det jag sade pappa på
morgonen, att detta svar icke måtte varit gynnsamt för
kammarj unkaren.»
»Jag kan icke dela din tanke!» svarade
överstelöjtnant-skan med omisskänlig oro. »Din far plägar annars aldrig
hålla något hemligt för mig, och om han skrivit ett
formligt, bestämt avslag, skulle jag länge sedan fått höra
vilken uppoffring han nödgats göra för ditt oförstånd.
Hans tystnad leder mig således till andra slutsatser.»
»Då skall jag gå upp och tala med honom, innan han
tillräckligt övervägt huru han vill framställa vad han har
att säga för att få mig till lydnad. Jag har i dag uträttat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
