Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ordet »vin» kände Amelie sin böjelse att skratta
åt von Gösses muntliga sillsallat hastigt förvandlad i ett
slags pressande ångest, vilken tilltog då hon, blickande
genom fönstret utåt gården, såg överstelöjtnanten,
stående på en hög brädstapel, oroligt spana bortåt vägen,
varifrån stadsbudet redan på morgonen bort ankomma.
»Säkert har någon olycka hänt Niklas!» tänkte Amelie.
»Kanske har den slarven supit sig full, kanske har kärran
gått sönder: den var allt bra skral. . . Och så betryckt
pappa ser ut! Klockan är nu tre — klockan halv sex
komma gästerna . . . men jag törs icke ana, i händelse
av olycka, hur vår supé skall sluta. Om jag ändå kunde
bli av med den här odräglige pratmakaren, jag, som skall
överse rummen, lägga upp hallon, lök och lingon, bryta
servetter, skära bröd och kläda mig .. . Ack, om han ville
gå sin väg!»
»Fröken Amelie ser nu, med förlov, alltför allvarsam
ut att vara gracernas högättade syster. Har jag haft den
olyckan att genom min lärda avhandling om organerna,
vilket studium visserligen också är alltför torrt för damer,
fela i vördnad? Eller vad är det som grumlar dessa källors
klara spegel?»
»Vad befalles?» svarade Amelie, vars alla tankar voro
upptagna av drängens beskickning, pappa på
brädstapeln och hennes egna angelägenheter.
»Bevare mig, min nådigaste, att utfärda en befallning!
Det är blott i den mest bönfallande ställning jag anropar
dessa källor att visa mig min egen bild.»
»Vilka källor?» frågade Amelie förundrad.
»Ack, fröken Amelie vet nog vad jag menar. Hon vill
blott icke förstå, att dessa levande djupa brunnar äro
hennes egna tjusande ögon.»
»Här finnes blott en brunn, av vilken ni kan vänta
denna artighet!» yttrade Amelie med ett listigt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
