Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter maten skyndade Amelie att, med Minas tillhjälp
rusta om pappas arbetsrum till sängkammare åt baronen.
Amelies egen säng och Minas tillärnade högtidsbolster,
jämte komministerskans f. d. brudtäcke av mörkröda
sidenstubbar, togo sig onekligen väl ut med de fina
lakanen, vävda av Amelies snälla fingrar. Det gamla bordet
vid fönstret kläddes med en teduk, och därpå ställdes
pappas rakspegel med Amelies vita slöja draperad över
ena sidan, där en bit var borta. Stolarna, som voro alltför
gammalmodiga och söndriga, förvistes till en vindsskrubb,
och salen fick dela med sig tre av sina tolv rottingsstolar.
»Min själ, är det icke nu riktigt på sprätten»,
försäkrade Mina, i det hon, nedklivande från en gammal
val-nötsbyrå, med ljuset i hand synade det draperi, som hon
av Amelies uppsprättade linongskjortel, i hast fäst över
fönstret, från vilket den gamla grå kattunsgardinen
blivit nedryckt, »ja, riktigt på sprätten, vill han ha det
bättre, så får han se sig om!»
»Åh ja, nu får det väl gå an!» sade Amelie. »Bara ej
kakelugnen vore så rysligt svart — den ser för gemen ut.»
»Bevars, det kan ju inte vara allting fullkomligt, och
han är nu ingen prins heller!» tröstade Mina. »Kunde
han ej ha bådat för sig? Men han ser så beskedlig ut, att
han säkert blir nöjd ...»
Och baronen, den hedersmannen, blev också nöjd, men
endast till en viss grad. Man kunde icke heller begära
att han skulle finna sig belåten, då det kalla, från
prästgården medförda bolstret — i hast uppvärmt vid
spiselden — slog sin fuktiga kyla inåt hans kropp och
förskaffade honom en förskylningsfeber med åtföljande hosta
och snuva, alltsammans så besvärligt, att han av hjärtat
önskade det han aldrig befattat sig med assessor Wiréns
kinkiga uppdrag.
Emellertid blev Amelie den omsorgsfullaste och
vänligaste sjuksköterska. Hon var så uppriktigt bedrövad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
