- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
227

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog, efter den korta tid vi varit tillsammans, för att
vara övertygad att ni skall visa den flicka, som måste
avsäga sig er hand, att hon därigenom förlorade något
mer än blotta utsikten att bli försörjd.»

»Vad menar ni, dyra Amelie? Hjälp mig, råd mig! Vad
skall jag göra för att handla er värdigt och komma ur
detta fasliga tillstånd?»

»Om ni verkligen vill lyssna till mina råd och göra er
värd både min, er egen och de personers aktning, som
känna denna angelägenhet, så visa er så förbehållsam
som möjligt, och det även för era närmaste! Överlämna
er ej åt klagan och jämmer för en felslagen förhoppning,
ty utom det att en sådan svaghet tjänar till ingenting,
så skulle den berättiga andra att le däråt. Men om ni
tvärtom visar er lugn och förbehållsam, så skall ingen
kunna gissa huru besöket här slutats. Vet man att ni rest
hit för att hedra mig med anbudet av er hand, så är det
ändå ingen som kan veta om ni vid er hitkomst funnit
er hågad att ingå förbindelsen. Ni bör ge hela saken en
anstrykning, som häntyder på förändrade tänkesätt å
er egen sida.»

»Ack, nådigaste fröken Amelie, er godhet, er vänskap
äro oskattbara klenoder! Jag tackar er av hela mitt hjärta.
Nu vet jag huru jag skall handla. Ingen dödlig människa
får ana vad som här förefallit mellan oss. Denna ljuva
och bittra hemlighet vill jag nu behålla för mig själv —
och världen skall se att jag är en man, som vet att bära
ödet!»

Gösse rätade sig sina goda tre tum och såg sig omkring
med en min, som antydde, att han nu ärnade spela den
kalla och självbehärskande världsmannen, vars inre är
slutet för alla nyfikna blickar.

»När reser ni?» frågade Amelie. »Ty att bedja er längre
förbliva vår gäst, sedan . . .»

»Jag ber er, nämn det icke!» avbröt han med värdighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free