Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med ett vänligt avsked försvann Amelie.
Då hon var borta, utropade Gösse, höjande händerna
mot taket: »Det är förbi! Jag har förlorat henne. Men jag
är en man, och blott jag själv skall vara vittne till min
smärta och hölja den i sorgflor.»
Då vi nu här för alltid taga avsked av vår beskedlige
kammarjunkare, torde det vara lämpligt att tillägga det
han så troget höll sitt ord till Amelie, att icke ens hans
bäste vän löjtnanten fick veta huru saken egentligen
förhöll sig. »Fråga mig ej!» plägade han svara, då vännen
satte åt honom. »Jag är en man: män pladdra ej om sina
angelägenheter liksom ett barn. Jag vet att bära ödet!»
Ett halvt år senare meddelade ryktet, att han sade
till en ung flicka, lika vacker, men ej så klipsk som
Amelie: »Likna henne, som jag tillbett, och du skall bliva mitt
ideal!»
Flickan lovade att göra sitt bästa — och det påstods,
att kammarjunkaren verkligen fann sig så belåten, att
han aldrig ångrade det förtroende, han satte till sin
andra utvalda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
