- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
235

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunnat lida. Om icke närheten av julaftonen satt en gräns
för hans obeslutsamhet eller om den varit mera avlägsen,
skulle han troligen ännu längre ha tänkt på saken. Men
med julaftonens förhållande till resan förhöll det sig så,
att han fått i sitt huvud att, om han någonsin skulle
komma till Tunefors, det nödvändigt borde vara på denna
högtidsafton, först emedan man i alla hus vid julen är
någorlunda ordnad i de husliga angelägenheterna — och
han kände tillräckligt familjen Dressens omständigheter
för att vara övertygad, att detta icke alltid var händelsen.
Vidare avbördar man sig på denna afton vissa tryckande
förbindelser, utan att varken själv behöva överlämna sina
vedermälen eller plågas av tacksägelser, då man icke vill
avhöra dem. Kortligen: julaftonen var mer än alla andra
aftnar på året ägnad till detta kinkiga besök, och således
fick den ej försummas.

Det låg något så grannlaga i den blyga återhållsamhet,
som styrde Borgenstjerna, att man lika litet bör undra
på hans ensidighet i detta hänseende som på hans sanna
tillfredsställelse, då den första fruktade stunden nu var
övervunnen, och han satt där lugn och belåten som en
gammal vän, för vilken man känner, att hjärtlighet är
mer än den mest utsökta artighet.

I den unga änklingens ögon, vanligen höljda i
svårmod, lyste denna afton en eld, som förlänade dem ett
uttryck av sann lycka och frid både till det inre och yttre.
Han kände det ock, ty han erkände sig vara lycklig.
Amelie i sitt tarvliga hem, i sina husliga bestyr, föreföll
honom ännu mera behaglig och älskvärd än under
badtiden; och för varje ögonblick, som hon, utan att fjäska,
likväl lät honom erfara alla dessa små vänliga omsorger,
dem en kvinna i eget hem kan bereda, växte hennes
förtjänster, och i mån därav öppnade sig hans hjärta
villigare för det ljuvaste intryck han mottagit.

Men icke blott Amelie väckte hans tillfredsställelse:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free