Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad till verkligheten, såg sig ensam. Virginia hade lämnat
honom under denna känslans yrsel, och först en god
stund senare sökte han henne i den avskilda
sängkammaren. Hon fanns icke där. Han sökte henne då i alla
rummen, i kök, skafferi och källare . . . Hon fanns icke
i hela huset.
Då stormade Wirén. Ute föll snön under den kulna
vinterskymningen i stora flingor. »Virginia!» ljöd det
högt över den tomma gården.
14-
DEN ÄKTA MANNEN.
Vid hennes makes andra fråga, vid den blick som
åtföljde den, var Virginias ytliga lugn stört, stört i dess
innersta grund. Både frågan och blicken sade henne, att
han icke allenast misstänkte, utan fullkomligt kände
hennes hjärtas otro.
Vad var då mera att göra, vartill gagnade nu
förställning, vartill hade det gagnat? En krampaktig känsla
sammandrog hennes bröst. Hon kunde ej andas. Obemärkt
gick hon ut, utför trappan, över gården åt trädgården,
genom dess slingrande gångar till ett litet lusthus, där
hon satte sig på soffan.
Kölden, som isat hennes lemmar, kände hon ej, icke
heller snön, i vilken hon vadat. Hon kände blott något
% brinnande varmt genom hjärta och huvud, kände att
hon förrått sin makes förtroende och att hon först
fullkomligt insnärjt sig, då hon, för att uppfylla vad hon
ansåg för plikt, ljugit med ögon, vilja och läppar, ljugit
kärlek, ljugit värma, ljugit med varje blick.
Hos Virginia och hos varje kvinna med strängt
moraliskt begrepp är hjärtats otro liktydig med verkligt äk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
