Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han nedlåta sig att bedja sin hustru utforska Amelie,
vilken, för att döma efter de innerliga förhållande, som
rådde mellan de förlovade, säkerligen kände sin fästmans
hemligaste tankar. Överstelöjtnanten fann således
grann-lagenheten fordra, att han tyglade sin nyfikenhet. Men
något ville han likväl göra, ty icke kunde man uthärda
tills gästerna kommo. En passande medelväg borde
påhittas — och hans rådighet slog lyckligt ned på en
sådan.
Morgonen av lysningsdagen erinrade han sig i närvaro
av sin familj, att han hade ett högst angeläget ärende att
uträtta en mils väg från Tunefors, och tillsade därför
drängen att spänna för den så kallade giggen.
Överstelöjtnantskan smålog. Hon kände sin man och
visste på sina fem fingrar, att han, efter att ha gjort en
liten tur, skulle ställa kosan till kyrkan. Men då hon
tilllika var förvissad, att han icke skulle mot brukets
fordringar där inträda för att avhöra lysningen för sin egen
dotter, gissade hon att han likväl icke skulle försmå att
uppsnappa den från sakristian.
Hon hade rätt. Klockan halv tolv, då predikan ännu
icke var slutad, gläntade det på sakristidörren, och till
klockarfars stora förvåning stack överstelöjtnanten in
huvudet och hälsade med en nedlåtande nick. . .
Vid samma tid sade Borgenstjerna till sin fästmö, i
det han under en viss synbar oro tryckte hennes hand:
»Om du skulle ångra dig, min Amelie? Kom ihåg, att jag
lade saken i dina händer och att jag för din skull kunde
ha avstått från vad jag ansåg rättvist!»
»Men för min skull får du icke avstå från det du själv
anser rätt och klokt. Och kan du dessutom tro, att jag
icke mera vet värdera den skatt, jag vunnit i ditt hjärta,
än att jag jämväl skulle fika efter det jag aldrig värderat?
Nej, dyre Ivar, vi överensstämma fullkomligt, och långt
ifrån att ångra mig, är jag glad att hava fått tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
