Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böjde han sig ned, liksom han händelsevis tappat
papperet, och sade med en ansträngning, som icke kostade
en man med överstelöjtnant von Dressens högmod och
närvarande belägenhet obetydligt:
»Så skulle han ändå hava den tillfredsställelsen att
vinna sitt vad! Då vi för någon tid sedan tvistade om vad
titel Borgenstjerna borde lägga sig till, menade han sig
par kuriosité ha lust att kalla sig garvaremästare, efter
ett garveri lyder under Röstorps vidlyftiga egendom. Jag
skrattade och vågade min svarte travare — herr pastorn
vet av vilken förträfflig ras — på ett vad, som jag aldrig
trodde mig förlora, nämligen att Borgenstjerna icke skulle
vara nog bisarr att låta garvaremästaren på allvar
komma i fråga vid lysningen. Vi talade sedan icke om saken,
men i dag på morgonen fick jag det infallet att förvissa
mig om, att jag ännu i afton skulle få kalla min travare
min. Och jag bekänner att jag, som herr pastorn själv sett,
blev så syrprenerad av den komiska och befängda idén
med garvaren, att jag till och med förivrade mig, det jag
icke hade bort göra, ty vid ett vad strävar var och en att
visa, att han kan hålla vad han lovat. Borgenstjerna har
dessutom sina små egenheter, liksom vi något var hava
dem . . . Men min travare ligger mig mest om hjärtat. Jag
måste skynda hem och söka rädda den.»
Komministern bugade sig efter den avhörda
förklaringen med en persons utseende, vilket av hövlighet finner
sig förbunden att låtsa tro vad som säges honom. Han
skakade överstelöjtnantens till avsked framräckta hand
och hade nog människokännedom för att begripa varför
den darrade, men den hederlige komministern hade även
tillräckligt hjärta för att med lugn yttra: »Vad som i
anledning av detta vad här förefallit blir emellan oss.»
»Jag hoppas det», sade överstelöjtnanten, som nu icke
utan blygsel kunde tänka på huru påståendet om
hovstall eller berg-mästaretiteln motsade hans uppgivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
