Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na tyst, med mörk rodnad på kinden och med en känsla
i sitt inre icke olik blygsel.
Under överstelöjtnantens falska, av fåfänga uppeggade
förklaring, hans löjliga och orättvisa lovord, led
Borgen-stjerna av självförebråelsens bitterhet. Han hade i sitt
handlingssätt mot sin svärfar låtit lusten att utöva
hämnd för en gammal kränkning besticka sin bättre
känsla. Han hade tillåtit sig ett av dessa små, men
skarpa styng, som endast småaktigheten älskar, och
följaktligen begått ett fel, det man kanske icke väntat att finna
hos en sådan karaktär som hans. Emellertid indrogs
han så småningom i sällskapet, och Amelies grannlaga
ord — ty hon förstod honom och tackade honom i sitt
hjärta — jämte hennes om den innerligaste sällhet
talande blick kvävde något de rörelser, som plågade
honom; och innan man samlat sig omkring middagsbordet,
hade han fullkomligt återvunnit sin vanliga lugna
fattning, utan att dock känna sig mera till freds med sig
själv.
16.
MINAS AVSKEDSFÖRMANINGAR.
De fyra veckorna mellan lysningen och bröllopet
flögo hastigt förbi.
Vid Amelies anspråkslösa toalettbord hade Mina,
numera fru Lamm, om förmiddagen den i maj slagit sig
ned och virade ivrigt på brudkronan, under det hon med
mycken livlighet och efter egen behaglig melodi sjöng:
»Vi bundit hop din bröllopskrans
Utav vi-o-o-ol och si-iden!»
»Du är för rolig med din viol och ditt siden!» sade Amelie
muntert skrattande. »Du skall säga violblått siden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
