- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
276

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag tar icke ordet respekt i den mening som du, och
tänker alldeles icke på någon rädsla, långt därifrån. Men
det bör vara nästan motbjudande för hustrun att sträva
åt ett annat håll än dit hennes make vill, och för mig
blir det en glädje att ana hans önskningar. Ser du, Mina,
om jag skulle gifta mig med en man, om vilken jag visste
att han vore under mig i förstånd, bildning och övriga
själsegenskaper, ville jag säkert föra befälet inom
äktenskapet. Men så som det nu en gång är, inser jag, att min
plats, gud ske lov, alltid blir den andra, såsom det bör
vara. Och detta gör mig lycklig, ty du får förlåta min
övertygelse att, där hustrun är allrådande, ingen riktig
säll-het kan äga rum. Hon kan aldrig hava fullkomlig
aktning för en man, som icke själv vet, att han är man.»

»Du talar så enfaldigt som ett tolv års barn!» sade
Mina föraktligt. »Är det då så härligt att lyda och evigt
lyda, att ej veta om en skall lyfta på högra eller vänstra
foten, utan vara som en vingklippt gås?»

»Jag blir aldrig någon gås, lita du på det! Och vad
lydnaden beträffar, så om min Ivar skulle vilja annat
än det som i min tanke är rätt och förståndigt, ärnar jag
icke vara blind. Men jag vill pröva vilkendera av oss
som har rätt, och om jag också, i vad fall som helst, för
syns skull ger efter i första vändningen, skall jag likväl
sedan vänligt, men bestämt göra honom uppmärksam
på sitt misstag. Mamma har lärt mig, att vi hustrur böra
dröja med våra föreställningar, tills den egentliga
anledningen därtill icke mera gör ont, och däri har hon rätt

— jag kommer alltid att erinra mig mammas lärdomar.»

»Ja ja, det torde, min själ, nog behövas!» anmärkte
Mina. »Han ser just icke ut, din kära brudgum, att bli
över sig eftergivande. Men jag vill som din goda vän
ockse ge dig ett råd, och det är, att du en smula tar vara
på din egen värdighet. Se mig och Lamm tillsammans,
och säg om du ser minsta skymt av respekt i mitt ansikte?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free