- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
289

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stolt i själva sättet, varpå hon förde sin raka figur, ehuru
ingen kvinna mindre än hon kunde bemöda sig att få
en sådan hållning, men detta förekom icke obehagligt,
ty själva avunden måste erkänna att det var prägeln på
en naturlig värdighet.

Utan att behöva mycket besinna sig, hade Virginia
givit efter för sin makes önskan att föra henne till
Rös-torp. Som hon var fullt övertygad, att Borgenstjerna
aldrig anat hennes svaghet, lyfte hon sin själ lättare till den
höjd, dit självbehärskningens svårtrampade stig annars
blott småningom leder, ty hon ville ej segra till hälften:
hon ville göra sig fullkomligt värd sin mans djupa
förtroende.

Hennes förhållande till Borgenstjerna var nu vid
återseendet en gästs artiga beteende mot en förekommande
värd. Kanske gjorde också den kvinnliga självkänslan
sin makt gällande, ty icke det ringaste spår av oro eller
förlägenhet fanns i hennes väsende. Men Wirén, som sett
den vilda stormen i hennes inre, följde omärkligt varje
hennes rörelse, och han fröjdade sig åt det lugn, den
fullkomliga otvungenhet, varmed hon mötte den man, som
varit henne så farlig. Han kunde emellertid icke lägga
handen på sin hustrus hjärta, men om så skett, så skulle
dess häftiga, oregelbundna slag förrått, att i denna
otvungenhet konsten åtminstone hade lika mycken förtjänst
som självaktningen.

Mot den unga fru Borgenstjerna var Virginia till och
med hjärtlig, och Amelie kunde ej upphöra att prisa den
lyckliga verkan, som badet haft på fru Wiréns utseende
och lynne.

»Ja, de äro välsignade, dessa havsbad!» yttrade
överstelöjtnanten, då man satt sig ned vid middagsbordet. »Och
Strömstad vill jag specielt rekommendera hos alla
människor för alla möjliga åkommor. Erinra er, mitt herrskap,
att det var där vi alla lärde känna varandra! Vi måste

19 Skjutsgossen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free