- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
290

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

särskilt tömma en skål för Strömstads bad, för dess städse
florerande framgång.»

»Det skola vi icke underlåta, min bäste svärfar! Men
först vilja vi dricka ett glas för borgerlig självständighet,
en sådan som är sig själv nog, som ej lånar sin makt och
drivfjädern för sina handlingar ur andra än egna källor.»

»Ja, ja, den skålen är visst god, men som jag tycker,
ha vi för tillfället mindre att skaffa därmed. Vi hålla
här ingen riksdag, min herr måg, och strida ej för andra
intressen än dem, som befordra vår trevnad och våra
nöjen!» menade överstelöjtnanten, men det hördes lätt
att en viss undran, en viss orolig spänning dikterade hans
svar.

Amelie avböjde skickligt den vidare fortsättningen av
detta samtal därigenom, att hon bragte ett nytt å bane,
vari hon välvilligt biträddes av assessorn, vilken genast
hade en mängd små anekdoter att berätta, som stodo i
samband med hans resa till Röstorp. Slutligen inleddes
överstelöjtnanten så ivrigt i ett av sina älsklingsämnen,
sättet att köra in hästar — genom vilkas oriktiga
behandling de omtalade äventyren uppkommit — att han
alldeles glömde att någonting annat fanns till i världen än
hästar och piskor samt händer att tygla de förra och sköta
de senare.

Samtalet hade ännu icke avstannat då desserten och
champagnen framsattes. Av skyldig aktning för den
stundande skålen tystnade överstelöjtnanten, och trummade
med gaffeln mot tallriken.

Amelie satt bredvid sin far, och hennes ögon, i vilka
nu en märkbar oro avspeglade sig, följde alla hans
rörelser. Då hon sönderskurit den sköna tårtan och bjöd
honom första stycket, darrade hennes hand; hon tyckte,
att han såg bekymrad ut, och det gjorde outsägligt ont
i hjärtat att se den, som med härskareord varit van att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free