Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begära Amelie till hustru, för avsikt att icke vidare vara
medlem av ett stånd, vars ytliga . .. Nog av: min ansökan
avsändes till Stockholm, men postdagen därefter, då jag
noggrannare övervägt dess kinkiga förhållande i avseende
på mitt frieri, skrev jag till min kommissionär och
återkallade skriften. Det är visserligen icke första gången som
kärleken satt punkt för mannens konsekvens, men här
(jag måste erkänna det) trädde den underordnad tillbaka
för fruktan att en på övertygelse grundad handling
kunde av svärfar anses såsom ett drag av låg hämndlust.
Amelie behöver jag icke pröva, men icke desto mindre
lät jag henne, som i denna angelägenhet haft mitt
förtroende, vara i den övertygelsen, att jag skulle verkställa
avsägelsen, och till mitt hjärtas glädje fann jag, att alla
betänkligheter gåvo vika för hennes kärlek.
Wirén har också haft del i mitt beslut i avseende på
ansökningen, men han fick för en tid sedan veta, att den
blott och bart skulle stanna vid ett skämt. Sådant tillhör
eljest icke min natur, och så vitt jag kan erinra mig, är
detta tillfälle, när jag häri inbegriper lysningen, också
första gången som jag avvikit från mitt lynnes medfödda
allvar. . . Förlåt mig nu av hjärtat, bäste svärfar, och
förlåt även att jag icke köper mig någon titel!»
Liksom fallen från skyarna eller, rättare sagt, dit
åter-uppstigen, satt överstelöjtnanten häpen och smuttade
ur sitt halvtömda glas. »Hm, jaså . . . hm, så
besynnerligt!» voro de enda ljud han till en början fick över
läpparna under besinningen av den roll, som han nu hade att
antaga vid sakernas nya vändning. Hans, överstelöjtnant
von Dressens, stolthet, föremål för ett gyckel, måste
dock ögonblickligen ge vika för den utomordentliga
tillfredsställelsen över det såverade adelskapet. Men innan
han hunnit reda sina tankar, omslöts han av Amelies
båda armar, som hårt lindades om hans hals, i det hon
halvt gråtande, halv leende utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
