Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från »småhagarne» och ej rymdes i hvardagsrummen. Gent
mot fönstret stod sängen med hvitt omhänge öfver en
bron-eerad pil. En brasa i kakelugnen välkomnade hyresgästen,
och rent, skuradt och dammadt var der öfverallt.
Ingeniören kände sig här fullkomligt hemma. Gång efter
annan tryckte han rådmanskans hand, medan han sprang
fram och åter, tagande allt, ända till skrubben och
garderoberna, i ögonsigte.
»Ja, gud ske lof, att det är som det är!» sade
rådmannen förnöjd. »När jag och mor gifte oss, var denna kära våning
bara en stor vind och hade så varit i min fars och farfars
tid. Men Greta, gummain min, krumbugtade sig så länge
för att få öfvervåning, liksom de andra fruarne kan tänka,
att jag slutligen måste ge med mig för husfridens skull.»
»Och var du inte alltid glad åt det se n, far?» frågade
rådmanskan, blickande så hjertligt på gubben.
»Ah, jo visst, det har varit roligt nog. Men herr ingeniörn
skall tro att Rom blef inte bygd på en dag: det ena året
upptimrades väggame, under det andra kom inredningen, på
det tredje drogo vi till sammans det lilla bohaget och på det
fjerde och sista, då vi skulle ha färdigt allt till julen, hade
mor med sina egna händer väft ihop öfverdraget till möblerna,
bolstervaren, rullgardinerna och hela surfven. Så gjorde vi
kalas och hade borgmästarns och prostens och några flere
vänner, och ingeniörn må veta, att det gick lustigt till på
hemkomstölet, som vi kallade det, ty Greta och jag hade just
då varit gifta i fem och tjugu år.»
»Nå, vi skola hoppas att få fira ett icke mindre gladt
guldbröllop!» sade ingeniören hjertligt. »Men för att
återkomma till våra affärer, så har jag ett förslag, hvarmed jag
förnämligast vänder mig till fru rådmanskan, ty jag vet att
det är fruntimren, som i denna punkt ha den afgörande rösten:
vore det icke möjligt, att jag kunde få inackordera mig och
min junker hos herrskapet i ett för allt? Jag vet ingenting
tråkigare än att äta på värdshus i en mindre stad, der man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
