Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika, förklarade — fastän ingen trodde något så enkelt — att
den slarfven Kalle bara glömt att hemta svartå fracken från
skräddaren, som skulle laga fodret.
Men detta var ju ett påhitt för att dölja sanningen: en
sådan karl, en så rigtigt elegant karl, skulle han ha
sön-drigt foder — nej, bevars! Uniformsfrackens pådragande vid
ett sådant tillfälle, då hvarken barndop, bröllop eller
begraf-nmg var i fråga, betydde ovedersägligen hvarken mer eller
mindre än ett öppet förklarande för postmästarns hus.
Ingeniören var icke precist okunnig öm den vigt, man
den goda staden fäste vid hans person, men att denna
vigt gick ända derhän, att han genom Kalles tillfälliga
försummelse blifvit uppförd på stadens friarelista, derom kunde
han så mycket mindre drömma som han aldrig visste sig
ha gifvit någon af damerna företräde, med undantag af tvenne
blomstrande fruar, hvilka syntes honom utgöra societetens
förnämsta prydnad.
Wiliams sinne, ehuru alltid öppet för sällskapslifvet och
glädjen, hade likväl från barndomen mottagit vissa] intryck,
hvilka icke lätt kunde bortblandas: han hade vant sig att
med allvar behandla arbetet, och då han nu fann, att för
mycken tid åtgått i aftonkretsame, beslöt han visligen
återtaga skadan, och detta med en kraft, som skulle göra den
redan lidna tidsförlusten omärklig.
»Tag nyckeln ur dörren, Kalle!» sade han. »Och
kommer hvem som helst, är jag borta, förstår du?*
f tre runda dagar arbetade han efter gamla takten,
utan annan förströelse än en blick då och då öfver gatan
till den midt emot liggande vindskupan. Redan under första
dagen hade han bemärkt, att han der egde en granne, men
då endast flyktigt uppfattat konturerna af ett äldre
fruntimmers-ansigte. Andra dagen, då han emellanåt hvilade för att spetsa
pennan, förekom honom likväl detta ansigte ega något så
ädelt, att det ingaf vördnad, och ovilkorligt smålog han mot
den gamla frun, hvilken beständigt var sysselsatt att vika
papper omkring föremål, dem han ej kunde urskilja, men som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
