- Project Runeberg -  Vindskuporna /
22

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gumman hotade med fingret: »Ja ja, min herr ingeniör,
det är godt att ha Kalle att skylla på! Men annars, i
förtroende sagdt, så har den gunstig herm allt i flera fall
böjelse för slarf. Jag säger, jag, att herr ingeniörn är för
flat mot honom.»

»Möjligtvis*, svarade Wiliam, »ser jag genom fingrarne
med honom, men det är ett så godt hjerta på pojken.
Skulle han likväl i någon mån ha ådragit sig fru
rådmanskans missnöje, så kommer det att stå honom dyrt.»

iÅh nej, jag lexar nog upp honom sjelf, när det
be-höfs . . . Men se — min sann, går inte der fröken Marie
Louise! Det var då hon, som kom i går qväll.»
Rådmanskan började nicka af alla krafter. Och undanstucken bakom
gumman, med ögonen öfcer hennes axel, såg Wiliam för
första gångon fröken N:s beundransvärdt intagande ansigte,
då hon med en behagfull böjning besvarade grannfruns
helsning.

»Ja, vacker är hon, den noblaste blondin man förmår
tänka sig», sade Wiliam för sig sjelf, både der han nu stod
och då han senare på förhuddagen från sitt eget fönster såg
henne återkomma, »vacker som, gud vet hvad — men ...»
Detta men kunde han ej sjelf reda; det fans likväl, och,
fans der till och med ännu, då han följande afton hade;
nöjet att träffa fröken på en liten tillställning i en af stadens
familjer.

Det hade liittills aldrig fattats Wiliam hvarken ord eller
säkerhet att nalkas en ung qvinna, vare sig flicka eller fru,
men då fröken Marie Louise bland de senaste gästerna,
med en elegans och värdighet, liksom hon varit en helt
annan person än den fattiga fröken i vindskupan, (en flicka
lefvande endast af sina händers arbete,) inträdde och helsade
till höger och venster och, i det hon tog plats hos den
vinkande värdinnan, drog åt sig sin stärkta nettelduksklädning
så ståtligt som om den varit af siden — då var det i al^i
detta, i denna raka figur, detta välbuma hufvud, denna hels*
ning, ja, till och med i draperandet af klädningen, på hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free