- Project Runeberg -  Vindskuporna /
24

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingeniör Wiliamsson för fröken N. med det naiva tillägget,
att hon nog gissade det ingeniörn med egna ögon
varse-blifvit sin vackra granne midt öfver.

»Jag har icke förrän nu haft den äran, svarade Wiliam,
som icke kom sig före att säga sanningen.

»Nej, hör man bara, sådan skalk — att vilja lura
gamla erfarna fruar 1 Om jag nu säger, att jag ser på
ingeni-öms ansigte... och just nu på rodnaden ... att ingeniörn
ändå sett fröken, hvad skulle samvetet svara på det?»

»Jag vet ej så noga, men det skulle tvifvelsutan vara
öfvertygadt derom, att en dam aldrig kan ha orätt, om icke
möjligtvis, då hon roar sig att sätta en karl i den kinkiga
belägenheten att välja mellan sanningen och att motsäga,
der han alltid borde bifalla.»

»Jo, visst fick man honom fast!» yttrade värdinnan
skrattande. »Men tro honom, den som vill... Nåväl, herr
ingeniör, fred på det hållet för de granna frasernas skull,
och säg oss nu om herr ingeniörn är stark i boston, ty då
vill jag utan prut värfva honom?»

»Ack, min bästa fru, jag är gudnås icke stark i
någonting och allra minst i kortspel, der jag knappt kan säg^
mig vara elev.» >.*

»Lappri — vi skola passa i kapp, om vi ej kunna
göra borgmästarinnan bet!»

»Men jag försäkrar...»

»Jag försäkrar, att det är endast undanflykter för att
få underhålla sig med de unga fruntimren. Men bestämdt
skall herr ingeniörn göra de första spelen.»

»Efter befallning då!» Och Wiliam, som ännu icke fått
tillfälle att yttra ett enda ord till fröken, den han så gema
skulle ha velat tilltala, måste låta sig nöja att bortföras i
släptåg af de gamla fruarne, hvilka hjertligt smålogo öfver
sin triumf.

Efter två dödligt låhga timmar slog ändtligen befrielsens
ögonblick: damerna läto sig nu nöja med att taga sin forne
tillbedjare, en gammal assessor, till fjerde man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free