- Project Runeberg -  Vindskuporna /
27

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Se så der, ja», mumlade Wiliam, medan han sprang
uppför trappan till sina rum, »det kan kallas att klippa af
utan krus... Ja, bländande är hon, men, men .. .»

Kalle hade somnat på en stol i yttre rummet, och ehuru
han strax, fastän litet yr, uppvaknade, hände — hvad ej
på länge händt (ty han hade ännu aldrig varit förbjuden
att på bästa sätt fördrifva tiden, medan han inväntade sin
herre) — att han helt oförhappandes, och till sin egen allra
största förvåning, kände husbondens kraftiga hand brinna på
sitt kindben.

»Din försumlige slyngel — skall jag slå i hjel mig i
mörkret?»

Kalle tände upp ljus utan att svara. Han var allt för
väl dresserad att icke känna sin tid.

Ingeniören inträdde i sängkammaren.

»Hvad är detta för spektakel — hvarföre skall
rullgardinen vara nere, när det är månljust?»

»Jag fick förargelse sist, när jag hade glömt att släppa
ner’n!»

»Det var nedan då, din dumbom!»

»Jaha, ja visst. Men det är väl inte så ljust nu hell...»

»Se så, resonera ej! Dra upp gardinen — men i
morgon bittida, i god tid, skall du fälla ner den ... förstår du?»

»Ja, men säger ingeniörn ifrån se’n, när han vill ha’t
på annat sätt?»

»God natt med dig!»

Wiliam lade sig i det så kallade månskenet, hvilket
hade all möjlig likhet med Stockholms fordom beryktade
polismånsken. Men att somna var honom omöjligt, ty ännu i
två timmar brann ljus midt emot och en gestalt, den han
väl kände, visade sig bakom gardinen. Hon var sysselsatt
vid bordet inne i fönsterkupan, men hvad hon förehade
kunde han ej se.

»Fattig, så att hon behöfver arbeta sent in på natten

— men ändå stolt, liksom hon vore arftagerska till en hel
million!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free