Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiliam var borta som en blixt. Och förundrad sade
fru N. till sin dotter: »Hvar har du haft dina ögon, min
kära Marie Louise — är den menniskan blyg eller framfusig?
Han är ju en så städad och obesvärad man som du vill
önska?
»Ja, minsann, är han icke det — och när jag nu
tänker efter, så hade han nog sina ljusa stunder i tisdags
också, såsom när han t. ex. talade med värdinnan.»
»Se der kommer han redan till baka. Låt oss röja
alla sysakerna af bordet... Gud gifve, att du vore i stånd att
åtaga dig kartorna, mitt barn — det blefve säkert en god
inkomstkälla.»
»Det beror på hvad tid arbetet fordrar. .. nog skall
han få betala den. Men det ber jag mamma på förhand,
att jag slipper ta mot pengarna, utan det uppgör mamma
någon gång, då jag ej är inne!»
»Var icke rädd, du — jag ser på honom, att han är
för grannlaga att nämna den saken för dig. En så .... Tst,
der ha vi honom!»
Marie Louise lade bort sitt arbete, drog undan jalusierna
och hjelpte tjenstvilligt den unge landtmätaren att utbreda
kartan, öfver hvilken begge nu stodo förtroligt lutade, han
beskrifvande, hon lyssnande.
Det var för Wiliam en angenäm känsla att nu vid en
ung och skön qvinnas sida få genomflyga den väg, som han
icke länge sedan trampat under ansträngande mödor. Han
dröjde också vid hvarje punkt så mycket det med sken af
det passande lät sig göra, till dess han, inom sig beklagande
minuternas hastiga flykt, lät kartan rulla till sammans, medan
hans blick frågande sökte frökens.
Marie Louise stödde sig fundersamt med armbågen mot
fönsterkarmen. Och under det Wiliam betraktade henne
kände han, att alla hans »men» försvunnit: hon måtte nu
göra eller säga hvad hon ville, så tyckte han sig likväl aldrig
ha sett någon så intagande, någon på en gång så värdig och
enkel qvinna.
Vindskuporna. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
