- Project Runeberg -  Vindskuporna /
38

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Obetydligt, så godt som intet, och detta lilla är
oåtér-kalleligen bestämdt att muntra sig med på qvällarna, när
man slitit för ondt i skog och mark om dagarna, förstår
herr Pellander!»

*Hvad fan är det der för ett herrande — är bror för
nidsk att bjuda på en grogg, så behöfver han väl ändå inte
vara så högfärdig, att han låtsar sig inte komma i håg att vi
druckit brorskål, och det vid ett tillfälle — om bror Jamsson
behagar påminna sig — då större kaxar än han begärde
samma favör af mig!»

»Det erinrar jag mig ganska väl», svarade jag
vördnads-fullt, »och det har endast varit af tillbörlig grannlagenhet
som jag funnit det opassande, af en så ung man som jag,
att fortfarande ge brorstiteln åt en person så långt framför
mig i både år och meriter.»

»Ah, mjuka tjenare, mjuka tjenare, betyder ingenting

— bror kan då säga farbror!»

Jag förklarade mig hedrad af denna nya »favör», hvar-,
af jag likväl inom mig beslöt att göra så sparsamt bruk
som möjligt.

Framkomna till ön och Anders Anderssons, funno vi
visserligen en liten tillställning på bondmanér att välkomna
oss, men under förrättningsdagame tog denna välfägnad så
fullkomligt slut, att Pellander drog de djupaste suckar öfver
minskningen såväl i faten som i bägaren, och han förklarade
sig högst belåten att se uppbrottsdagen inne, då under natten
till den samma en så oerhörd storm eller, rättare, så
förfärliga orkaner uppstucko, att en återfärd af tre mil i en
liten öppen båt skulle varit det samma som att med fullt
uppsåt bjuda lifVet farväl.

Då ni nu förstår, att det redan före ovädrets utbrott
var hög tid att tänka på hemfärden, huru tror ni vi då
skulle må, när stormen, långt ifrån att på andra och tredje
dagen minskas, i den grad höll ut att vi af otålighet och
brist bragtes nära förtviflan! Köld och regn, dimma och tjut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free