- Project Runeberg -  Vindskuporna /
41

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diet på sill, hafrebröd och vatten beröfvade oss den lilla
smula mod och merg, som vi hade qvar.

Andtligen randades en dag, då elementemas raseri fann
for godt att gå till hvila. Vi måste nära nog bära
Pellander i båten — till den grad hade en enda vecka skadat
hans fysik. Men när vi satte foten i land, gjorde han ett
högtidligt löfte att ta sin skada igen, hvilket löfte jag
följande dagen fann, att han också ärligen hållit, när jag mötte
honom helt plakat och fick höra honom på sitt egna manér
tacka »bror Jamsson» för godt sällskap.

Och härmed ändas skizzen om farbror Pellander och
den siste rombuteljen. -

Herrskapet hade kanske bespetsat sig på någonting helt
annat, t. ex. en beskrifning öfver mitt lif i staden, mina
kurtiser, framgångar, m. m. Men hela verlden känner den
skizzen, hur det nemligen går till i en småstad, då en ung
och »tousjour» karl der slår sig ned, jag vill icke precist säga
liksom höken bland dufvorna, ty denna liknelse skulle å ena,
sidan halta, alldenstund jag är för blygsam att spela hök,
men hvad dufvorna deremot beträffar, ha de så mycken
likhet som möjligt med verkliga dufvor — tama nemligen ...
Här fins blott en enda skogsdufva, som fri och stolt
svänger sig öfver de andra.

Men jag låter denna endas dufvohamn falla och
presenterar henne för er såsom min granne i vindskupan midt
emot min — herrskapet skall veta, att äfven undertecknad
residerar i en sådan. Jag vill ej beskrifva den vackra
fröken Marie Louise, ty alla beskrifningar öfver skönheten äro
så utnötta, att de borde komma på indragningsstat. Nog
af: hon är ett väsende oheskrifligt att skåda såväl genom
fönstret som på närmare håll.

Jag har lyckats fa insteg i huset. Hon har börjat
arbeta på en karta för min räkning — hon är fattig — och
jag, lycklige stackars fan, har fått undervisa henne, tala vid
henne, sitta bredvid henne!

Men som ni finner, är jag ändå icke kär, ty annars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free