Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbeta för bröd. Det nya året hade också ännu icke skiftat
den olika arfsrätten till menniskans kommande sorge- och
glädjedagar, då Wiliam redan uppfattat den tanken, att det
ej skulle vara honom synnerligen svårt att arbeta för dem
begge.
Kanske hade han ock från början mottagit fröet till
den känsla, som alstrade nämde tanke. Men visst är, att
den behöfde sina tvenne fulla månader att slå rot och
uppskjuta till blomma, hvartill förnämligast bidrogo de många
kartlektionerna. Marie Louise blef likväl snart så skicklig,
att hon kunde umbära biträde. Men van som Wiliam nu
blifvit att springa öfver gatan och upplysa om än det ena, än
det andra, lät han ej denna vana komma ur bruk, utan
tog sig friheten att antingen bakom frökens stol eller vid
hennes sida följa gången af hennes vackra hand.
Någon öppen hyllning, en sådan nemligen som kunde
berättiga den Ulla staden att tro honom fängslad, hade
likväl icke egt rum, ty så vidt man kände — och i denna
stad kände man allt — hade han aldrig uppe hos sina
grannar varit svartklädd, mycket mindre i uniform: hängde
icke den bruna bonjouren på både först och sist! Ja, han
hade till och med varit der i sin lilla kontorsrock. Och
följden af en så sinnrik slutsats blef den, att Wiliams besök
hos fru N. gälde kartorna och icke den, som
förfärdigade dem.
Då julaftonen kom, hade vår ingeniör gerna önskat att
visa sin tacksamhet på annat sätt än i de små summor,
som fru N. uppburit. Han vågade likväl icke detta, ty han
fruktade, att en sådan frihet kunde misshaga henne, som han
ej visste hur han nog skulle behaga.
Till sin ledsnad fick han ej heller så ofta besöka henne,
ty under dagarne före och efter julen var Marie Louise
upptagen af en mängd handarbeten. Hon hade sjelf sagt honom
det, och han måste nöja sig med sina gamla observationer
genom fönstret och gardinen.
»Nå, min herr, ingeniör», sade rådmanskan, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
