- Project Runeberg -  Vindskuporna /
48

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, åt landet på en tid — jag har nödgats lofva det.»

Wiliams glädje var tillintetgjord.

»Och fröken stannar kan hända borta till våren?» Han
bäfvade för denna tid, då hans förrättningar skulle börja.

»Icke fullt så länge tror jag — det är dock obestämdt.»

En kavaljer kom att uppbjuda Marie Louise. Och
Wiliam, som under samtalets gång glömt försäkra sig om
det löfte, han så gema velat erhålla, såg henne stiga upp.
I detta ögonblick var han ej heller vid lynne att be om en
annan vals. Han gick, och på det första större dansnöje,
han bevistade efter sin ankomst till staden, hände sig att
den artige ingeniören, hvilken alla mödrar påräknat för sina
döttrar, satte sig med rådman Utter och ett par andra herrar
vid spelbordet.

»Hvad i guds namn går åt vår ingeniör?» sade
rådmanskan till fröken Marie Louise, som efter en stunds
förlopp sökte sig en plats hos den vänliga grannfrun.

»Går det något åt honom?»

»Ja ja men, gör det så, då han, som är så glad åt
dans, slår sig på kortspel . . . Bjöd han inte upp fröken,
tyckte jag!»

»Nej, visst icke!»

»Hm, det var väl om något annat ni talte då . . ,
Det är en hederlig och för rar karl, min ingeniör. En
sådan, skall jag säga lilla fröken Marie Louise, fins inte
maken till i hela staden — ordentlig i handel och vandel,
reel och arbetsam: en rigtigt estimabel ungdom . . .
Men, ser jag rätt: jo, min sann, kommer han ej der.. .
Herr ingeniör, herr ingeniör, lyss hit! Jag vill veta, jag, som
har Ute rätt att ta reda på honom, hvarför min käre herre
gett sig i färd med kortlappame?»

»Derföre», svarade Wiliam med en snabb bUck på
Marie Louise, »att jag råkade tänka för mycket, när jag
bort handla: jag hade ärnat bjuda upp en dam, men blef
förekommen.»

»Och dermed var danslusten slut?» anmärkte rådman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free