- Project Runeberg -  Vindskuporna /
54

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag är just litet bekymrad för dem!» återtog
rådmanskan, med sitt förkläde afdammande den redan putsade
spegeln.

»För hvilka?» frågade Wiliam, utan att vända sig.

»Kors, for våra grannar liär midt öfver, vet jag! Just
nu, dagarne innan jul, hade de icke en enda vedflisa att
elda med.» ’

»Hvem har sagt det?» frågade ingeniören, ur stånd att
qväfva sin häftighet.

»Jo, det har allt den sagt, som vet det: ingen annan
än värdinnan.»

»Hon har säkert sagt osant!»

»Nej, hon är for ärlig menniska, och jag också, att
vilja fara med slarf. Det är så mycket säkrare som jag
sjelf lånade dem — men detta oss emellan — eller, rättare,
värdinnan, fru Leander, lånade af mig för att låna dem.
Men nu för ett par dagar sedan fingo de in två lass från
Segerstad, hvarifrån fröken ofta har arbete, och då bekom
jag också genast min ved igen: de äro alltid så ordentliga*»

»Store gud!» suckade Wiliam, som nu trodde sig
förstå orsaken till sin förvisning förra veckan.

»Ja, men . . . Gud är god!» upptog rådmanskan.
»Fröken Marie Lousie blir en förträfflig liustru åt en bra
man.»

Wiliam kunde ej underlåta att fatta gummans hand.
Det låg så mycken innerlig godhet, så mycket upprigtigt
och varmt deltagande i hennes ord, att han ej hade hjerta
att låtsa sig missförstå henne. Han tryckte den vänliga
handen, och utan att ett ord blifvit yttradt, hade han nu
en förtrogen.

Småleende trippade rådmanskan ned till sina kastruller.

Nära nog så orolig som en brudgum på bröllopsdagen,
afvaktade Wiliam högtidlighetens början. Hans egna rum
blefvo aldrig nog fullstädade, ty än skulle allting obehöfligt
vara bortröjdt för att utvisa ordningssinne, än drogos papper
och diverse andra saker fram, att det ej skulle se stelt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free